Val- och partifinansieringstillsyn

Framsida / Frågor och svar / Valfinansiering

Frågor och svar om tolkningen av valfinansieringslagen

Jag blev inte vald eller ersättare (redovisningsskyldig). Kan jag ändå lämna en redovisning av valfinansieringen till revisionsverket?

Enligt valfinansieringslagen ska de som blivit valda och de som utses till ersättare när valresultatet fastställs göra upp och lämna en redovisning av valfinansieringen till statens revisionsverk. Deras redovisningar läggs in i registret över redovisningar av valfinansieringen och de publiceras också i ett offentligt datanät.

Andra är inte redovisningsskyldiga med stöd av valfinansieringslagen och revisionsverket kan inte heller lägga in redovisningar som har inlämnats av andra i registret över redovisningar.


Vilka kostnader anses som kampanjkostnader, tidsmässigt sett?

Som kostnader för genomförande av valkampanjen under kampanjperioden anses samtliga kostnader med direkt anknytning till valet. Som kampanjtid betraktas kostnader som uppkommit tidigast sex månader före dagen och senast två veckor efter valdagen, oberoende av när de betalas.

Att betalningstidpunkten tidigareläggs eller uppskjuts så att betalningen inte sker under kampanjperioden befriar inte kandidaten från redovisningsskyldigheten. Däremot anses inte sådana kostnader hänföra sig till kampanjen som kandidaten även skulle ha haft utan att delta i valet, t.ex. partimedlemsavgift.


Måste det ingå i redovisningen om någon annan betalat en kostnad för kandidaten?

Det som avgör är om kandidaten har bestämmanderätt över kostnaden ifråga. Kandidaten bör t.ex. redovisa kostnaden för en annons som betalats för kandidaten som mottaget stöd, om det enda syftet med annonsen är att stödja kandidatens valkampanj. Kandidaten kan härvid redovisa också den för kandidaten betalda annonsen som en kostnad i sin valfinansieringsredovisning. På så sätt motsvarar stödet och kostnaderna varandra.


Måste kostnaderna för upprätthållandet av normala kontakter med väljarna under kampanjperioden ingå i valfinansieringsredovisningen?

Till bedrivandet av valkampanjen räknas t.ex. inte kontakter med väljarna utom kampanjperioden, låt vara att syftet ofta är att främja kandidatens återval. Däremot anses evenemang som anordnas under kampanjperioden utgöra delar av valkampanjen.

En kandidat kan dock också ha sådan verksamhet som inte har med valet att göra även om den sker under pågående kampanjperiod, som deltagande i olika seminarier och debatter, landskapsresor samt övrig motsvarande verksamhet.

Även en kandidats verksamhet på annat håll än i den egna valkretsen kan medföra tolkningssvårigheter. I synnerhet deltar personer inom partiledningen samt ministrar i valevenemang över hela landet, för att främja partiets synlighet.

Verksamhet som inte direkt hänför sig till en kandidats egen kandidatur anses inte enligt lagen vara kandidatens valkampanjföring.


Hur beaktas partiets kampanjkostnader i valfinansieringsredovisningen?

Gränsdragningen mellan en kandidats personliga valkampanj och partiets kampanj är inte alltid entydig, särskilt när det gäller partiets samannonsering.

Även om det i princip vore möjligt att dela upp kostnaderna för samannonseringen som bedrivs av partiet eller av utomstående intressenter mellan alla kandidater, kan detta inte anses vara ändamålsenligt.

Att en kandidat deltar i ett partis samannonsering ger inte väljaren någon tilläggsinformation om kandidatens bindningar. Samannonsering är tänkt att avgränsas så att den faller utanför den enskilda kandidatens redovisningsplikt; denna princip är tänkt att gälla all annonsering som bedrivs av ett parti eller dess lokalorganisation, t.ex. utomhusreklam och annonser där alla eller åtminstone flera av kandidaterna vore jämlikt med. Detsamma gäller när annonseringen görs av ett partis kvinno- eller ungdomsorganisation, om organisationen ifråga betalat annonsen för alla sina medlemmars del. Detta slag av kostnader räknas inte till de individuella kandidaternas kampanjer.

Om däremot en kandidat av partiorganisationen får stöd för sin individuella kampanj, är det fråga om ett sådant stöd från partiet som måste redovisas. Om kandidaten dock deltar i kostnaderna för samannonseringen, till exempel genom att betala en kandidatavgift, kan denna avgift tas med som kampanjkostnad. Samma princip bör tillämpas även vid samannonsering som bedrivs av andra utomstående intressenter, som fackförbund och övriga medborgarorganisationer, handelskammare och övriga motsvarande sammanslutningar, när samannonseringen sker för flera kandidaters räkning.


När ska finansiering genom insamling redovisas som valfinansiering? Och vad sker om en del av den erhållna finansieringen blir oanvänd?

Anskaffandet av valfinansiering kan ske när som helst. I praktiken ställer dock valperioden gränser för valfinansieringen. Med valfinansiering avses finansiering av det närmast förestående valet.
Om en del av den finansiering som erhållits inte används fullt ut, överförs denna del till kandidatens egna medel för att användas vid nästa val eller till stödgruppen eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stöda kandidaten och användas för att stöda kandidaten vid nästa val.


Vad anses vara en kandidats stödgrupp?

Stödgruppernas permanens, som numera är starkare än tidigare, har lagstiftarna försökt beakta med formuleringen "kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten". Den tidigare definitionen motsvarade inte situationen där en kandidat har en och samma stödgrupp i flera val.

Lagrummets formulering förutsätter inte att gruppen ska ha inrättats explicit för att stödja kandidaten. I stället är det dess verksamhet som avgör. En grupp som inrättats för något annat ändamål kan bli stödgrupp för en kandidat i valet.
Lagen definierar inte separat en kandidats stödgrupp, men begreppen stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten täcker alla de grupper av personer som arbetar kring kandidaten för att genomföra valkampanjen. I vilken form en grupp verkar saknar betydelse. En stödgrupp kan vara både en registrerad och en icke registrerad förening. En förutsättning är dock att gruppen uteslutande stöder kandidaten.

En sammanslutning som stöder flera kandidater är inte det som i lagen avses med stödgrupp eller någon annan sammanslutning som grundats för att uteslutande stöda kandidaten.

Uttrycket "kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten" avser inte registrerade föreningar inom ett parti. Om en sammanslutning har en officiell relation till ett parti, är den inte en stödgrupp eller en motsvarande sammanslutning, som här avses. Avgränsningen är nödvändig också om t.ex. ett partis lokalavdelning de facto vid val kan fungera på samma sätt som en enskild kandidats personliga stödgrupp. Även en liten partiorganisation lär sällan ha som det enda syftet att stöda en specifik kandidat.


Vad avses med ett stöd i annan form än i pengar?

I definitionen på stöd ingår utöver stöd i pengar också stöd i annan form, om dess värde går att mäta i pengar. En kandidat kan få avsevärd nytta av tjänster av olika slag. Allt stöd som kan mätas i pengar måste uppskattas till gängse värde och uppges i redovisningen. Stöd av det här slaget kan t.ex. vara gratis annonsplats i tidningar eller gratistjänster som företag ger i sin egen bransch, t.ex. professionell design av webbsidor eller produktion av annat kampanjmaterial, som affischer eller broschyrer. Allt sådant ska uppskattas till sitt värde i pengar och redovisas som stöd.

Däremot ska allmänna mängdrabatter som tidningar och andra företag beviljar ses som sedvanliga förmåner, och behöver inte tas med i redovisningen. Om någon som stöder en kandidat betalar en annons eller något annat som kandidaten borde faktureras för, ska detta inräknas i det stöd som uppges i redovisningen, om kandidaten har kunnat påverka uppkomsten av kostnaden.


Vad är Efterhandsredovisning

Om en kandidat, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten har tagit upp lån för att täcka kostnaderna för valkampanjen vid riksdagsval eller Europaparlamentsval, ska den redovisningsskyldige lämna uppgift till statens revisionsverk om lånebeloppet och om bidrag till ett värde av minst 1 500 euro som erhållits i syfte att betala lånet. Redovisningen ska göras kalenderårsvis under lånetiden under den valperiod som redovisningsskyldigheten hänför sig till.
Redovisningen ska göras under lånetiden. Man behöver således inte längre göra någon redovisning, när lånet har blivit betalt i sin helhet.


Vad avses med sedvanligt frivilligarbete?

Anledningen till att sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster lämnas utanför redovisningsskyldigheten är praktiskt betingad. Frivilligt arbete ("talkoarbete") och olika slags gratistjänster av typen rabatter skulle vara mycket svåra att värdera, och kandidaternas redovisningar skulle inte vara sinsemellan jämförbara, om uppskattningar av detta slag görs obligatoriska i redovisningen. Det måste också beaktas att det frivilliga arbetet har fått ändrad karaktär. Sakkunskap spelar i dagens läge en större roll i kampanjerna än den tid som används för dem. Många kandidater har med i sina stödgrupper personer som gör layout på broschyrer och uppdaterar webbsidor.

Det konventionella "talkoarbetet" är frivilligt, oavlönat arbete som en person utför till stöd för en kandidat, t.ex. som en del av en stödgrupp. Arbetet anses vara frivilligarbete, även om personen är yrkesperson i branschen ifråga, så länge som arbetet är oavlönat. Om någon annan än kandidaten betalar yrkespersonens lön under den tid kampanjen pågår, så är det inte längre fråga om frivilligarbete, utan om stöd som kandidaten får av finansiären.

Endast en fysisk person kan utföra frivilligarbete. Följaktligen måste gratistjänster från företag, exempelvis fästandet av banderoller, alltid betraktas som stöd till kandidatens kampanj.


Vad avses med att valfinansieringen anges som bruttobelopp?

Uppgifterna om valfinansieringen anges till bruttobelopp. Detta innebär att prestationerna ska uppges i sin helhet, både valbidragen och kostnaderna för kampanjen. Bruttobeloppen medverkar till större insyn. Om nettobelopp användes skulle en hel del viktig information bortfalla om det stöd som kandidaten erhållit.


Vad avses med sedvanlig insamlingsverksamhet? Måste alla donatorer uppges?

Kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten får inte ta emot stöd, vars givare inte kan klarläggas. Detta gäller emellertid inte stöd som fås med sedvanlig insamlingsverksamhet. Med sedvanlig insamlingsverksamhet avses småskalig produktförsäljning eller penninginsamling.
För att insamlingsverksamheten ska vara sedvanlig, får de enskilda stödprestationerna inte vara storleksmässigt ens nära de nedre gränserna för stöd som måste redovisas separat. Om det till exempel i en penninginsamling ingår betydande enskilda donationer, måste dessa redovisas separat, med beaktande av gränserna för hur stora stöd som måste anges.


Vad måste redovisas om ett enskilt stöd överstiger det i lagen fastställda gränsvärdet?

Den som ger ett understöd vars värde överstiger gränsvärdet måste specificeras i redovisningen genom dennes namn. Bestämmelsen gäller privatpersoner, företag, registrerade föreningar inom ett parti samt andra aktörer.

Bestämmelsen är en minimiregel och innebär att åtminstone de stöd som överstiger det lagstadgade beloppet måste uppges separat. Däremot finns det inget hinder att en kandidat separat redovisar även mindre stöd. Det enda undantaget är förbudet mot att uppge en privatpersons namn utan personens uttryckliga samtycke, om personens stöd ligger under det belopp som anges specifikt för valet i fråga.


Hur ska intäkter och kostnader för en valtidning redovisas?

I den praktiska tillämpningen kan det dock förekomma situationer då det vederlag som donatorn erhållit inte har någon direkt koppling till kandidatens kostnader.
Så förhåller det sig med t.ex. valtidningar. Kandidaten har kostnader för att trycka tidningen, men tidningen är ju redan som sådan en del av valkampanjen. Tidningen finns alltså inte bara till för att samla in medel även om annonsutrymmet utgör en viktig inkomstkälla för kandidaten. På samma sätt vore det i praktiken omöjligt att bedöma relationen mellan den reklam som en enskild donator köpt i tidningen med kostnaderna för tidningen, eftersom den avkastning eller förlust som tidningen ger inte kan bindas till något fast värde. Det kommer alltså inte i fråga att räkna ut stödets nettobelopp vid valtidningar. I stället ska kandidaten redovisa alla reklamintäkter, sammanräknade och som bruttobelopp, och separat de stöd och donatorer som för sin reklamplats betalat ett belopp som överstiger gränsen för stöd som måste redovisas separat. Därtill måste kandidaten uppge alla sina kostnader för medelanskaffningen.


Kan redovisningen av valfinansieringen vid valet lämnas i stället för av den redovisningsskyldiga av någon annan person, t.ex. valchefen eller den person som har ansvarat för kampanjens ekonomi?

Skyldigheten att lämna redovisning av valfinansieringen gäller personligen den som vid valet har blivit invald eller har tilldelats plats som ersättare. Den som är skyldig att lämna redovisning svarar personligen för innehållet i sin redovisning.
Det elektroniska systemet för redovisning av valfinansieringen möjliggör inte att andra personer än de som är skyldiga att lämna redovisning loggar in sig i systemet. Redovisningen av valfinansieringen kan således inte göras av någon annan än den redovisningsskyldiga själv.


Eventuella utredningar i anslutning till revisionsverkets tillsynsuppgift?

Skyldigheten att lämna tilläggsuppgifter och utredningar gäller bara den som är redovisningsskyldig. Bestämmelsen ger inte statens revisionsverk rätt att kräva uppgifter av tredje part. Skyldigheten att lämna uppgifter på begäran hänför sig till den tillsyn som statens revisionsverk utövar med stöd av 10 §. När statens revisionsverks tillsynsuppgifter enligt 10 § har avslutats, upphör också den redovisningsskyldigas skyldighet att lämna ytterligare uppgifter och utredningar.

Statens revisionsverk ska, separat för varje val, inom åtta månader från det att valresultatet fastställts lämna in en berättelse till riksdagen om de redovisningar som tagits emot och om verkets tillsyn över redovisningsskyldigheten. Eftersom de redovisningsskyldiga ska lämna in sina redovisningar inom två månader efter det att valresultatet har fastställts, har revisionsverket sex månader på sig för tillsynen. Statens revisionsverks tillsynsuppgifter avslutas vid varje val i och med att berättelsen har lämnats till riksdagen.


När kan förordnande om vite göras i samband med valfinansieringsredovisningar?

I lagen stadgas om statens revisionsverks möjlighet att vid vite uppmana den redovisningsskyldiga att lämna in sin redovisning, om denne trots uppmaning inte lämnar in någon redovisning över valfinansieringen eller om det konstateras att redovisningen är uppenbart felaktig eller bristfällig på väsentliga punkter. Den redovisningsskyldiga kan åläggas, vid hot om vite, att lämna in en redovisning eller att korrigera felet respektive bristen. Vite gäller alltså bara om någon helt och hållet försummat att lämna in redovisning eller om redovisningen är uppenbart felaktig eller bristfällig på väsentliga punkter. För att vite ska kunna föreläggas krävs det dessutom att den redovisningsskyldiga har uppmanats att lämna in redovisning.


Vad är en förhandsredovisning? Gäller tillsynen också en sådan?

Väljarna borde ha tillgång till informationen om kandidaternas valfinansiering redan när de bestämmer sig för vem de vill rösta på. Därav har det stadgats om frivillig förhandsredovisning. Det är ofta omöjligt för en kandidat att i förväg veta utfallet av inkomsterna och utgifterna under valkampanjens gång. Redovisningen görs så att kandidaten redan före valdagen tillställer statens revisionsverk en förhandsredovisning. Den ska innehålla en plan för valfinansieringen och kostnaderna för valkampanjen. Kandidaten kan i denna förhandsredovisning också ta in uppgifter t.ex. om redan influten finansiering eller om sin acceptans av det frivilliga kampanjtaket som partierna kommit överens om. En förhandsredovisning kan tidigast insändas efter det att kandidatlistorna blivit sammanställda eller kandidatförteckningen vid presidentval blivit gjord, dvs. 31 dagar före valet, då kandidatens officiella status som kandidat har fastställts.
Statens revisionsverk har till uppgift att publicera förhandsredovisningarna utan dröjsmål, på samma sätt som de egentliga redovisningarna. Förhandsredovisningar är inte föremål för tillsyn.


Är ett kampanjkonto obligatoriskt?

Enligt valfinansieringslagen är ett s.k. kampanjkonto inte obligatoriskt.
Det finns ändå skäl att notera att enligt 8 § 3 mom. i valfinansieringslagen ska den redovisningsskyldiga på begäran genom kampanjkontoutdrag eller på något annat liknande sätt lämna uppgifter och dokumentation som kompletterar redovisningen och kan vara nödvändiga när det kontrolleras om redovisningen är riktig och tillräcklig.

Vilka är de offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser, från vilka man inte får ta emot bidrag?

Enligt 8 b § 4 momentet i partilagen får ett parti, en partiförening och en partinära sammanslutning inte ta emot bidrag från staten, kommuner, samkommuner, statliga eller kommunala affärsverk, offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag som staten eller en kommun har bestämmande inflytande i på det sätt som avses i 1 kapitlet 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Hit hör bland annat aktiebolag med statsmajoritet och en kommuns eller flera kommuners gemensamma el- och vattenbolag. Förbudet gäller dock inte användning av lokaler eller sedvanlig gästfrihet. Innehållet i 4 § 4 momentet i lagen om kandidaters valfinansiering är till väsentliga delar detsamma. I lagen om kandidaters valfinansiering möjliggörs dock inte den ovannämnda användningen av samfunds lokaler.
Offentligrättsliga föreningar, inrättningar och stiftelser har genom lag eller förordning inrättats för ett särskilt syfte och har behörighet att utöva offentlig makt eller offentliga uppgifter som har fastställts i lagstiftningen.
Offentligrättsliga föreningar, inrättningar och stiftelser är enligt regeringens proposition (6/2010 rd) och juridisk litteratur (Mäenpää, Olli: Hallintolaki ja hyvän hallinnon takeet 2008; Tarasti, Lauri: Vaaliehdokkaiden ja puolueiden rahoitusopas 2010) åtminstone exempelvis:

Finlands Bank, Folkpensionsanstalten, flottningsföreningar, väglag, skogsvårdsföreningar, skogscentraler, jaktvårdsföreningar, jaktvårdsdistrikt, Jägarnas centralorganisation, fiske-lag, fiskeområden, renbeteslag, Renbeteslagens förening, sametingen, handelskamrarna, Centralhandelskammaren, Trafikskyddet, Trafikförsäkringscentralen, trafikskadenämnden, Finlands Advokatförbund, Penningautomatföreningen, evangelisk-lutherska kyrkan och Finlands ortodoxa kyrka, församlingar, universitet och högskolor, studentkårer, Kommunernas garanticentral, Finlands Bank, Folkpensionsanstalten, Kommunernas pensionsförsäkring, Kommunala arbetsmarknadsverket, Finlands Röda Kors, Försvarsutbildning rf

Utgör en penninggåva från maken eller makan kampanjstöd?

Enligt 34 § i äktenskapslagen (234/1929) förblir den egendom som en make har vid äktenskapets ingående hans tillhörighet. Likaså är det som en make förvärvar under äktenskapet hans egendom.
Då det är fråga om en direkt penninggåva till maken eller makan, tolkas en penninggåva som har getts för att täcka kostnaderna för makens eller makans valkampanj som finansiering av valkampanjen. På blanketten för redovisning av valfinansiering ska gåvan uppges under punkten stöd från privatpersoner.

Publicerat: 7.12.2010  Uppdaterat: 13.10.2016